Vaksamhet

När livet blir hektiskt och pressat, eller distraherat och dåsigt, påverkas vår uppfattning gällande våra mer angelägna livsmål och göromål. Det som verkligen är viktigt glider ifrån oss. Istället blir vi trångsynta och kortsiktiga. För den så kallade moderna människan tycks inte bara gränsen mellan arbete och privatliv bli mindre tydlig, massmediala politruker påstår dessutom att alla mänskliga uttryck ”är politik”. Man måste tydligen ständigt vakta sin tunga och vara säker på att man för sig på ett särskilt sätt som inte skall kunna uppfattas som stötande av omgivningen, hur illasinnade eller verklighetsfrånvända omgivningens tolkningar än må vara. Hävdandet av detta är naturligtvis nonsens, då det försöker göra gällande att varje människa skulle vara ett slags offentlig enhet.

Tillräckligt många verkar dock ha gått på detta oförnuftiga påstående, vilket leder till ett slags ständig stress. Det är kanske inte så konstigt att denna påfrestande övermedvetenhet tränger bort normala vardagligheter, kritiskt tänkande och omdömesgill reflektion; så även humor. Det blir en ängslighetens besatthet. Att tvingas frångå att vara en Gudaskapad, levande människa, med alla begåvningar och brister, till att försöka vara en politiserad, strömlinjeformad statsvarelse utgör en tung mental ansträngning för de flesta. Detta berövar oss mental motståndskraft och stressar oss, vilket i sin tur är en känd orsak till sjukdomsutveckling. Vidare blir vi räddhågsna och lättskrämda. Även det utgör en orsak till framför allt psykiska problem, men inte minst försämrat immunförsvar. Samtidigt ställer sig människor oförstående till vår tids omfattning av ångest, depression och självdestruktivitet.

Den påtvingade upptagenheten vid hur man uppfattas av andra, kombinerad med en tillvaro av hopplöshet och utsatthet, underminerar också den normala vaksamheten, ungefär som när berikande underhållning övergår i en utmattande distraktion. Självfallet blir vi trötta och dåsiga av detta och börjar försumma vad som är riktigt viktigt (jmf. Matt 25:5).

Även den arbetsamma vardagen kan innebära en själslig uppförsbacke som tränger undan vaksamheten. Vi fångas av vardagliga rutiner och glömmer förgängligheten. Att den fallna världen går mot ett förfall som slutar med ett katastrofalt tvärstopp. Profeten Sefanja beskriver hur Kristus Jesus samlar ihop hela världen och dömer den i eld av Den Helige Ande, samt att det då kommer att ösas vrede (Sef 3:8). Det är mer angeläget att förhålla sig till denna eld och vrede än en rasande, missförstådd medmänniska som slungar ur sig osanna anklagelser och orättfärdighet.

Vi glömmer också den profeterade Frälsningen (Sef 3:11-13). Aposteln Johannes profeterar om samma händelse vid Den Yttersta Tiden, det vill säga ” prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare” och förtydligar att de som står fast i Kristus Jesus genom sin trofasthet och uthållighet kommer att beskyddas gällande sin tro, som ett slags stöd och skydd för själen på upploppet till Tidens Slut. Kristus Jesus är mycket tydlig med att den slutgiltiga prövningens stund kommer att innebära lidanden och förföljelse av kristna, men genom att vara uthålliga och fasta i tron förblir Frälsaren hos oss.

Kristna har dock ingen anledning till att vara rädda. Inte ens efter att ha tittat på televisionens nyhetsinslag. Det är som att vara rädd för hajar när man simmar i en sval norrländsk insjö efter att ha sett skräckfilmer såsom Hajen ( Jaws). Detta obehag är i och för sig inte obegripligt, men vi skall samtidigt förstå att det finns ett synnerligen illasinnat intresse som vill skrämma oss. Inte bara till tystnad, utan bort från Gud. Ett illasinnat intresse som arbetar genom bedrägerier, lögner och illusioner (Joh 8:44; 2 Tess 2). Skulle massmedia vara fritt från detta illasinnade intresse?

Evangelisten Lukas varnar för att vara för insjunken i den världsliga vardagen. Vardagen är emellertid en ofrånkomlig realitet för de flesta människor. Världen är ändrad av syndafallet så att vi är tvingade till hårt arbete för vårt uppehälle. De som menar att detta är en förbannelse över människan kan hämta stöd i 1 Mos 3:19: “ I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.

Låt vare sig vardagens mödor, massmediala bländverk eller helgernas underhållning vilseleda.

Be till Herren om välsignelse över vår vaksamhet och att vi skall hålla oss kloka och skärpta.
Be om styrka och omdöme till att inte vara rädda.
Fr. Albertus Magnus
Nordisk-katolska kyrkan
Söndagen före Domssöndagen: Vaksamhet – De visa och de fåvitska jungfrurnas söndag.
Läsningar: Sef 3:8-13; Upp 3:10-13; Luk 17:20-30