Det var en gång tre systrar som var ute på vandring. De två äldre systrarna gick och hade ett djupt samtal, precis så som de äldre alltid gör, medan den yngsta systern hoppade framåt framför de två äldre. Då och då hände det att den yngsta systern hoppade iväg för fort och ledde systrarna på fel väg och kanske hon någon gång hoppade så illa att hon ramlade och slog sig, de två äldre systrarna hjälpte förstås den yngsta systern i sin visdom och man lät henne hoppa vidare framåt.
De två äldre, förnuftigare, systrarna heter Tro och Kärlek och den yngsta systern som leder vägen framåt heter Hopp.
Den här korta berättelsen lär oss att låta Hoppet vara vår ledsagare och leda vägen framåt även om det ibland blir fel, så lovas vi att om vi har lyssnat till Tro på Kristus och vår Kärlek till Herren och vår medmänniska blir destinationen ändå rätt i slutändan.
Hoppet är intimt förknippat med Den Helige Ande och så här i Pingstens högtid som består så mycket i hopp, hoppet om evig frälsning och gudomliggörande – det eviga livet tillsammans med Gud. Ett hopp som också speglas i naturen där knopparna nu brustit ut och blivit både blad, löv och blommor och där nu ljuvlig blomsterdoft fyller luften – hoppet om den där sommaren vi nordbor så länge väntat efter. En simpel förespegling om det gudomliga.
Låt oss ta till vara till apostelns Paulus ord till romarna när han skriver ”Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.” (Rom 15:13) och låt oss ledas av den unga syster Hopps nyfikenhet på livet som studsar fram i sin barnslighet även om hon då och då snubblar. Låt oss be till Herren att vi gör detta i den Helige Andes fulla kraft så vi leds på rättan väg.
Med dessa ord vill jag önska alla som läser detta: Glad pingst och Guds rika välsignelse.
Diakon Ansgar Mattias
